Heeej jag ska bara säga att Lovisa kommer inte skriva idag eftersom det är nyår och jag kan inte heller skriva nått! Och det var allt hoppas ni får ett bra nyår!

Puss o kram<3 ~~Sara~~

Vi alla satt i en lång tystnad tills Amber bröt tystnaden.
" Varför lämnade du mamma?" Charlie gjorde ett konstigt uttryck på ansiktet jag kolla på Mel och hon skulle nästa börja fnittra vad är det med henne? Flera personer runt omkring oss vände sig mot oss i Cafeterian. Det var riktigt pinsamt jag kollade runt lite och fick syn på en kille med blont hår och blåa ögon jag hade sett han tidigare han var så söt! Sen slutade jag kolla för det här var jo allvar jag märkte att Mel kollade åt ett annat håll jag kollade dit och hon kollade på en kille ganska söt faktis. Me nu skulle jag lyssna på Charlie och Mel med. Jag sparkade henne lätt på smalbenet med mina converse. " Ouch!" sa hon och blängde irriterat på mig, hon håll sitt ben under bordet och jag flinade åt henne och sen morrade hon åt mig!

Ja vi två kan "morra"som två vilda rovdjur när vi blev arga och det är ganska läskigt.
" Varför gjorde så för?" väste Mel bara så jag kunde höra hon ville inte väcka uppmärksamhet. Jag bara himlade med ögonen.
" Du stirrade på den där söta killen där, förresten han kollar på dig nu." Sa jag och log. Hon gav mig en arg blick men jag vet att hon inte är arg.
Hon sköt undan stolen och reste sig upp hon gick förbi den kille hon stirrade på och jag såg att han kollade på henne. Hon skulle nästan öppna dörren men jag värmde upp handtaget så hon brände sig och höll på ramla men tyvär ramlade hon inte en kille tog emot henne sen såg att det var han hon stirrade på. Jag var nära på att börja skratta ihjäl mig när jag märkte att den super söta killen med blont hår satt och stirrade på mig med vackra blåa ögon jag höll på ramla av min stol han var så snygg. Sen kom Mel tillbaka hon tog tag i min och Ambers händer och drog upp oss från stolerna.
" Ursäkta oss... Charlie, men vi måste gå." sa hon. Jag och Amber nickade instämmande. Sedan begav vi oss mot bilen. Jag gick ut sist och då såg jag att den super söta killen reste sig upp och komma mot mig jag kollade om Mel och Amber var där men det var dom inte dom gick fortfarande mot bilen som var i parkeringen lite längre bort.
" Hej jag heter Jake!" Sa han nervöst.
" Ehh.. Hej jag heter Katie!" Sa jag. Jag höll på dö.
" Kan jag få träffa dig nångång?" Sa han och nu såg han lite beskymrad ut.
" Eee... Okej varför inte." Sa jag och var så glad!
" Du kan få mitt nummer så ringer jag dig senare, om det är okej?" Sa han Ohh herregud han ville ha mitt nummer!
" Okej här skriv in ditt nr!" Jag gav min mobil till han och han skrev in sin nr och tog min efteråt.
" Jag måste gå nu!" sa jag och öppnade dörren och gick ut. Jag fick springa lite för att hinna ikapp tjejerna.
Jag sa ingenting till dem.
" Varför tog det så lång tid?" Fråga Amber.
" Nää det var inget jag skulle bara prata med Charlie." sa jag jag kollade åt Mel och hon sa ingenting fören vi kom in i bilen.
" Katie varför värmde du handtaget?" Jag kollade på henne förvånat men sen kom jag ihåg och började skratta högt!
" Just det du ramla ju, det var så roligt." Sa jag hon kollade surt på mig.
" Förlåt.." Sa jag lågt efter allt var hon ju min syster hon kunde har gjort sig illa.
" Amber du kanse ska hänga med hem? Vi kanse kan få några svar?" Sa Mel och jag nickade ivrigt.
" Visst jag har ändå inget att göra." sa Amber och svängde om vårt hus. När vi kom in så gick direkt till mitt rum och byte om för det började rengena ute och jag blev genomvåt. Jag höll på och byta om mina kläder när plötsligt började min mobil ringa.
" Hej det Katie!" Sa jag glatt!
" Heej det är Jake från cafeterian!" sa rösten i mobilen mitt hjärta började bulta så hårt att jag trodde att den skulle hoppa ut från bröstet.
" Jag undrar om du vill ses nu aså om en halvtimme kanse?" Sa han nervöst.
" Ja okej var ska jag komma?" Sa jag nervöst.
" Kom till Cafeterian sen åker vi till nån strand lite nedanför cafeterian."
" Ja okej jag kommer" Sa jag glatt
" Bra! Då ses vi snart då!"
" Aa hejdå." Sa jag.
" Hejdå" sa Jake. Ohh herregud jag kan inte tro det! Jag skyndade mig till mitt garderob och tog på mig min bikini och shorts. Sen kollade jag ute och det var mörkt och molnigt.Jag gick fram till mitt sminkbord och la på lite smink jag la vattenfast mascara till slut satte jag håret i ett snyggt hästsvans och tog min mobil och la den i min fina kasse. Sen kom jag på att jag inte kunde gå ut från dörren nedanför för Mel och Amber var där då kom jag på att i vinden finns det ett fönster och vid fönstret var det en trappa som gick ända ner till vår bakdörr där kunde inte dom se mig. Så jag tog mina saker och gick. När jag var framme vid Cafeterian stog Jake där helt perfekt och väntade.
" Heeej!" Sa jag glatt och kollade rakt in i hans fina blåa ögon.
" Heej, ska vi gå?" sa han och verkade rätt glad.
" Ja kom vi går." sa jag och inann vi skulle gå skrev jag ett meddelande till Mel och sa att jag var med en gammal kompis som jag inte hade träffat på länge. Jag ville inte att de skulle oroa sig. Mitt i vägen började det ösregna jag visste att det var Mel för alldeles nyss var det bara molnigt och sen direkt efter min sms började det regna. Åhh hon gör mig så arg!
" Åhh typiskt!" Sa Jake lite argt!
" Jag vet men jag måste hem nu!" Sa jag lite nervöst.
" Jag kan väll följa med dig så det inte händer nåt!" Sa Jake lite oroligt och nervöst.
" Nää det behövs inte jag tar ett taxi hem."
" Är du säker?" Sa han, jag vill att han ska komma men det går inte.
" Jaa gå nu vi blir genomvåta, ring mig senare!" Sa jag lite besviken
" Okej hejdå, jag ringer dig sen för att vara säker att du är hemma!"
" Okej hejdå!" sa jag och gick lite längre bort från cafeterian stog ett taxi jag fick småspringa så den inte skulle åka. Jag satte mig i taxin och var på väg hem. Jag kommer döda Mel när jag kommer hem tänkte jag för mig själv. Antar hon kommer veta det fören jag är där för att jag är säker att Amber läser mina tankar just nu.

Såå kapitel 6 är slut hoppas ni gillade det Kommentera gärna! Lovisa kommer skriva mer sen.

Vi alla satt i en lång tystnad tills Amber bröt tystnaden.
"Varför lämnade du mamma?" Charlie gjorde ett konstigt uttryck på ansiktet som fick mig att fnittra, flera personer runt omkring oss vände sig mot oss i Cafeterian.
Jag mötte mångas blickar men en av dem fastnade jag för. Det var en kille i min ålder, han hade bronsfärgat hår med mörka ögon. Han hade ett svagt leende på läpparna och jag höll på att ramla av stolen, han var nog den vackraste människa jag någonsin sätt. Amber var för upptagen med "pappa" för att läsa mina tankar men Katie märkte att jag kollade åt ett annat håll. Hon sparkade mig lätt på mitt smalben med hennes Converse.
"Ouch!" Sa jag och blängde irriterat på Katie, jag omfamnade lätt benet med min ena hand snabbt. Katie flinade belåtet och jag morrade surt åt henne.

Ja vi, jag och Katie kunde "morra" som ett rovdjur när vi var arga. Det skrämde visst folk, men vi är egentligen inte så farliga.

"Varför gjorde du så för?" Väste jag åt henne, bara hon kunde höra såklart. Hon himlade med ögonen.
"Du stirrade på den där söta killen, förresten han kollar på dig nu." Sa hon och log i slutet. Jag gav henne bara en arg blick men inuti mig höll jag på att spricka av glädje. Tänk ifall han gillade mig?
Jag tänkte min sista tanke innan jag behövde lite frisk luft. Jag sköt ut stolen och gick upp från den. Framför mig vid ett bord satt den söta killen tillsammans med hans kompisar, en av dem stirrade på Katie med blåa nyfikna ögon och blont hår. Killen som kollat på mig följde mig i ögonvrån när jag gick förbi deras bord. Precis när jag skulle öppna dörren var handtaget kokhett som om någon värmt upp det.. Katie!
Jag trillade bakåt av förvåningen, när mitt huvud skulle träffa den hårda marken så tog någon emot mig. Någon med muskulösa armar. Jag låg där i killens armar mitt på golvet i cafeterian och allas blickar var på oss. Amber såg generad ut, det var ju jag som skulle vara generad? Just det jag hon kan ju känna känslor.
"Är du okej?" Viskade killen i mitt öra. Jag nickade kort, förvånad för att säga något. Killen log mjukt mot mig.
"Jag heter Josh." Sa han när folks blickar inte brände in i oss längre. Jag log tacksamt mot honom.
"Jag heter Melody." Sa jag och kollade ner i golvet.
"Vilket vackert namn du har, nästan lika vackert som du." Sa han och jag rodnade ännu mer.
"Jag hoppas jag får se dig igen.. Melody." Sa han änglalikt. Jag höll på att tappa balansen igen men klarade mig och greppade en bordskant. Han greppade min hand och kysste den som en gentleman sedan sa vi hejdå och han lämnade mig. Jag småsprang fram till de andra i bordet jag greppade Katies och Ambers händer sedan drog jag upp dem ur stolarna.
"Ursäkta oss.. Charlie, men vi måste gå." Sa jag ursäktande och de andra nickade instämmande. Sedan begav vi oss mot bilen.
"Katie, varför värmde du handtaget!?" Var det första jag skrek när vi kom in i bilen. Hon kollade på mig förvånat sedan skrattade hon högt.
"Just det, det var ju så roligt när du ramla!" Skrattade hon men jag kollade bara surt på henne.
"Förlåt." Sa hon lågt efter skratten.
"Amber, du kanske ska hänga med hem? Vi kanske kan få några svar?" Sa jag och Katie nickade ivrigt.
"Visst. Jag har ändå inget att göra." Sa hon och svängde om mot vårt hus. Vi möttes av det rosa stora huset av trä och jag klev ur bilen. Flera solstrålar hade spruckit ur den molniga himlen och lyste upp vårt hus, speciellt den låsta vinden. Plötsligt kände jag en och annan droppe glida ner på mina bara armar. Jag log av det svala regnet mot min kropp.
"Kom igen Mel, du kommer bli genomvåt!" Ropade Amber från dörren och jag gick in.

Efter några timmar regnade det fortfarande oavbrutet ute - vilket jag älskade! Det var storm ute och TV reporter uppmanade alla att stanna inomhus. Jag satt i mitt rum i ett vitt linne, en vinröd hood tröja och mjukis shorts. Mitt hår var uppsatt i en slarvig tofs och sminket borttaget. Klockan var runt 12 tiden nu, jag satt med min iPhone och kollade på Instagram.

Jag kollade på skärmen, det stod att jag hade en by följare. Just nu hade jag 12k följare, eftersom jag jobbar deltid som modell gillar många mina bilder. Jag och Katie är modeller vi åker till studion varannan dag och fotar. Jag kollade på vem som följt mig, det stod "Josh Hale followed you" mitt hjärta tog ett skutt. Det var min Josh, Josh från fiket. Gud vad gulligt. Jag tryckte snabbt fram hans profil, han hade många snygga bilder på sig själv. Jag tryckte på "Follow" och knappen blev grön.

Plötsligt hörde jag ett knakande ljud, som om en dörr öppnades. Jag hoppade otåligt ner från min mjuka säng och trippade över golvet till hallen. Det fanns flera dörrar på övervåningen, ungefär 15 stycken så det skulle vara ganska svårt att veta vilken det var men jag chansade. Jag trippade längst upp på trappan. Som jag trodde vinddörren stod öppen?
-
Sådär, spännande i slutet? Lite romans iallafall. Kommentera!
~Lovi

Mel blickade mot mig och jag gick och öppnade dörren där ute stog Ambers röda bil jag öppnade dörren och satte mig i baksättet Mel satte sig i framsättet och Amber startade bilen vi åkte mot skolan jag satte på mig mina fina rosa glittriga hörlurar och höjde på volymen så jag inte kunde höra Amber och Mel prata om killar. Mitt i vägen stanade bilen och jag trodde att vi var framme så jag tog av hörlurarna och kollade upp men sen såg att vi inte var i skolan det stog en man mitt i vägen jag antar att han var 30 eller nåt  han kom fram till vår bil och knackade på fönster rutan Amber drog ner fönstret .

" Ursäkta att jag stör, men jag råkade se att det var ni. De förhäxade" Sa han lungt Vi alla ryggade bakåt av förvåning 

" Ursäkta?" Sa Mel osäkert 

"Ja ni är väll dem ? De tre systrarna?" Sa han igen men ett svagt leende. Jag tänkte vad i helvete är det han pratar om! Sen kollade vi alla tre konstigt på varandera då började mannens leende försvinna.

" Um...?" Sa Amber oförstående

"Vem är du?" Sa jag snabbt.

Mannen kollade förvånat på oss sen skratade han lite. 

" Det er jo jag eran pappa!" Sa han mellan skratten. Min hjärta stannade lite!

"Va vi alla tre är inte ens systerar" Sa Amber, hon lätt irriterad.

" Jodå det förklarar varför ni alla tre har krafter. Jag var tvungen att lämna er när ni var små , när er mor dog tog er mormor hand om dig Melody , och dig Katie. Men Amber var hos mig tills hon var fem." sa han. Vad är det han snackar om tänkte jag och jag visste att Amber vet vad jag tänker för hon kan jo läsa andras tankar. Sen kollade jag på Amber och Mel sen kunde vi inte kontrollera vår skratt så vi gapskratta.

" Du skojar va min pappa? vad du nu heter,  min pappa heter Charlie och han är död." Sa Amber och det var sant.

" Men jag heter Charlie och såvitt jag vet så lever jag fortfarande." Sa han och log mot oss jag började bli lite rädd vem är den här manenn och hur vet han om våra krafter.

" Oh herregud!" Sa Amber. Jag kollade på henne och undrade om vad det var hon mena sen kollade jag på Mel och hon viskade till mig och då nickade jag fundersamt.

" Men ska vi ta och åka till fiket här i stan?" Sa Charlie jag kollade fundersamt på Mel och Amber.

" Men..skolan då?" Sa jag och Mel samtidigt eftersom vi inte ville missa en dag med våra beundrarare.

" Jag ringer och tar ledigt för er. Men ifall ni vill." Sa Charlie och log mot oss.

" Okej det är ju onsdag idag. Kan vi ta resten av veckan ledigt tror du?" Sa Amber till Charlie och nickade glatt.

Charlie gick för att ringa vi  satt i bilen och väntade på han så länge vi väntade pratade vi lite med varann.

Sen kom Charlie från telefonsamtalet sen körde vi ner till fiket i stan. Jag beställe lite grön sallad med svartkaffe Mel beställde samma sak fast hon tog Latte eftersom det va middagstid. Amber därimot beställde potatissallad med kyckling i , friterade kyckling. Sen såg jag att Amber gav Mel en irriterad blick antar att Mel tänkte på nåt hon inte borde tänka på. Charlie var framme vid disken och väntade på maten. Så länge han var där pratade vi med varann.

" Hur kan han veta att vi har krafter?" Frågade Amber

" Det vet jag inte men en sak jag vet är att han är dum i huvet eller nåt som tror att vi är i systerar!" Sa jag

" Hahaha..Men det verkar som att han vet mycket om oss på nått viss!" Sa Mel. Men mer kunde hon inte säga för precis kom Charlie med vår mat. Pling Plong,,,! Hördes det på dörren jag vände mig om och fick se ett gäng killar dom var snygga sen fick jag syn på en kille med blont hår och vackra blåa ögon. Omg vad söt han är tänkte jag. Sen slog Amber till min axel och hon fattade nog vad jag tänkte på så hon kollade på mig och sen bordet. Hon menade att jag ska sluta kolla på killarne och lyssna istället.

Då var Kapitel 4 slut hoppas ni gillar det! Lovisa kommer skriva mer imon antar jag. Har det så roligt kram!  

~~Sara~~

Jag blickade snabbt Katie innan jag öppnade den röda bildörren på Ambers bil. Ambers satte sig i förarsätet och jag bredvid henne där fram. Katie fnös åt mig men jag log bara retfullt mot henne. Jag knäppte fast säkerhetsbältet och Amber startade motorn. Vi körde mot skolan i lugnt tempo, Amber hade fått sitt körkort för ungefär 3 veckor sedan. De på körskolan sa att hon var den bästa föraren de haft, hon fick körkortet samma dag.

Jag slungades tillbaks till verkligheten av att bilen plötsligt stannade. "Konstigt, så kort det var hit?" Tänkte jag och hörde Amber muttra något. En man i 30 års åldern steg fram framför bilen och stoppade oss. Jag morrade omedvetande och Katie slog mig löst på armen.
"Oj, märkte inte." Sa jag och flinade mot hennes irriterade min.
Mannen gick fram till rutan och knackade på den, Amber tog motvilligt ner den. Hon hatade främlingar.
"Ursäkta att jag stör, men jag råkade se att det var ni. De förhäxade." Sa han lugnt. Vi alla ryggade bakåt av förvåning.
"Ursäkta?" Sa jag osäker på vad som nyss hänt.
"Ja, ni är väll dem? De tre systrarna?" Sa han igen med ett svagt leende på läpparna. Vi alla tre kollade konstigt på varandra, då började mannens leende försvinna.
"Um..?" Sa Amber oförstående.
"Vem är du?" Tillade Katie snabbt.
Mannen kollade förvånat på oss sedan skrattade han kort.
"Det är ju jag, eran pappa." Sa han mellan skratten.
"Va?" Sa jag.
"Vi alla tre är inte ens systrar." Sa Amber irriterat.
"Jodå, det förklarar varför ni alla tre har krafter. Jag var tvungen att lämna er när ni var små, när er mor dog tog er mormor hand om dig Melody, och dig Katie. Men Amber var hos mig tills hon var fem." Sa han utan att pausa. Vi alla tre tittade på varandra sedan brast vi ut i gapskratt.
"Du skojar va? Vad du nu heter, min pappa heter Charlie och han är död." Sa Amber skrattandes.
"Men jag heter Charlie, såvitt jag vet lever jag fortfarande." Sa han och log mot oss, hans leende påminde mig någon. "Nej du skojar, han talar ju sanning jag kommer ihåg honom." Tänkte jag och Amber läste mina tankar.

"Oh herregud." Var det enda Amber sa. Katie kollade fundersamt på oss båda och jag förklarade för henne, hon nickade.
"Men ska vi ta och åka till fiket som är här i stan?" Sa Charlie och vi tre kollade på varandra. 
"Men.. Skolan då?" Sa jag och Katie samtidigt eftersom vi aldrig ville missa en dag med våra beundrare. 
"Jag ringer och tar en dag ledigt för er. Mer ifall ni vill." Sa han och log mot oss. 
"Okej, det är ju Onsdag idag. Kan vi ta resten av veckan ledig tror du?" Sa Amber och kollade på Charlie som nickade glatt.

När Charlie kom tillbaks från telefonsamtalet så åkte vi ner till fiket i stan. Jag beställde lite grön sallad med en Latte eftersom det var middags tid. Katie gjorde det samma men hon tog svart kaffe.
Amber tog potatissallad med kyckling i, friterad kyckling. 
"Hur kan hon äta sån... Skräp mat?" Tänkte jag men möttes av en irriterad blick från Amber.
"Jag skoja." Sa jag och pressade fram ett leende. Hur skulle vi stå it att leva med varandra, räcker det inte med Katie? Jag suckade och återvände till min sallad.

-om 

Så, 3 kapitlet. Kommentera kanske?
~Lovi

Jag  vaknade ungefär vid 8 tiden tack vare Mel hon förde så mycket oväsen jag var för trött för att ta på mig mina byxor så jag bara gick ut. Jag öppnade dörren till badrumet och skulle tvätta min ansikte men när jag satte på kranen kom det inget vatten. Det stog i tidningen att vattnet skulle stoppas ibland så jag fick gå till Mel. När jag gick till halen såg jag Mel hon hade på sig sin oranga klänning men jag var för trött för att bry mig om det.

"Vattnet i kranet funkar inte!"   Hon nickade och gick till badrumet hon strök sin hand över kranet och då kom det vatten samma sak gjorde hon på duschen sen gick hon ut. Vattnet var för kallt så jag fick fixa till det lite jag  tog tag i kranen och viftade lite på den jag kände på vattnet den blev varmare. När jag var klar gick jag ut och tog på mig min shorts och satte på mig  min vita T-shirt jag gillade min t-shirt speciellt texten på den. Jag tog på mig mina vita converse. Jag gick fram till min sminkbord  sen la på brunkräm och kamade håret fint efter det satte jag på eyeliner och den blev helt perfekt jag tog min falsies-mascara och la på lite. Jag kollade på mig själv en sista  gång i spegeln och var nöjd!

Jag tog min mobil och mina hörlurar dom kan jag inte glömma sen la jag allt i mina fina väska med nitar på. Sen hörde jag nått nerifrån det hördes som om nån ramlade så jag gick när. Jag såg att Mel satt på marken och pratade i sin mobil det var Amber säkert!Jag gav henne ett brett leend.

" På tal om trollen!" Sa Mel retandes då gjorde så att hon blev helt varmt  inombords 

" Sluta!" Skrek hon , hon tappade mobilen och jag slutade. Jag flinade och hon grimaserade mot mig då slutade jag flina mer.

" Jaja kom nu" Sa hon skarpt och tog upp sin mobil från golvet och sen knackade till på dörren. 

Så nu är andra  kapitlet slut hoppas ni gillar det! Lovisa kommer skriva mer imon! Herrå puss  

~~Sara~~

Jag öppnade mina övertrötta ögon och kollade mot min vita trädörr längre bort. Mitt lila tunna täcke drog jag bort från mina solbrända ben och hoppade ner mot det svala golvet. Jag trippa bort mot min stora garderob som är ett stort rum, mer flera klädset. Jag greppade en av dem med mina högra hand, det var en orange klänning som räcker till halva låren. Med ett grönt smalt bälte runt midjan, ett par svarta Jeffrey Campbell skor med nitar på klackarna. Jag puffade snabbt till mitt långa lockiga hår med min borste och satte mig med en duns framför mitt sminkbord. Jag tog tag i min concealer och tog ett lager på ansiktet, sedan tog jag lite rouge på kinderna och tillslag ett par fjäderlätta drag med min mascara. Jag gick upp från stolen och började gå mot min dörr, när jag kommit ut i hallen så möttes jag av min trötta syster. Hon log förvånat mot mig och jag log tillbaks. Jag stannade framför henne och hon suckade djupt.
"Vattnet i kranen funkar inte." Suckade hon bedrövat, jag nickade och gick mot ett av våra badrum. Det var en stor läcka för någon vecka sedan och vattnet kan stoppas då och då, det har stått i tidningarna flera gånger. Jag tog upp min and och viftade den lätt över kranen, vatten började sippra ut ur den och jag log nöjt.
Sedan stängde jag av den och fortsatte mot duschen. Där viftade jag också med handen och plötsligt rann det vatten ur munstycket.
"Sådär." Sa jag och log mot henne medans jag gk förbi henne. Hon log lika nöjt som jag sedan försvann hon in i badrummet.

Vårat hus är ganska stort endå, det är ju två våningar, vind och källare. Fast vinden har vi inte kunnat få upp än av någon anledning. Vi bor på en trevlig gata i ett stort rosa hus. Det har flera stora fönster och några små. Huset är inrätt i gammaldags möbler, mycket antika också. Huset var våran mormors när hon levde, jag och Katie bodde här när vi var små. Det gjorde också vår mamma, men hon finns tyvärr inte. Hon dog i en vatten olycka, jag skyller på mig själv varje dag eftersom jag har elementet vatten men Katie säger att det inte är mitt fel.

Jag vaknade upp ur mina tankar när jag låg ihop kurad i den beige soffan i vardagsrummet. Plötsligt ringer en av våra telefoner till. Jag ramlar ur soffan och ger ifrån mig ett skrik.
"Jävla telefon.." Säger jag surt och kommer upp på fötter snabbt.
Jag greppar telefonen och för den mot mitt ena öra.
"Hallå?" Säger jag fortfarande lite surt. Personen i andra änden reagerar och säger i samma ton som jag.
"Hej, det är Amber. Varför är du sur gumman?" Säger min bästaste bästis i andra änden.
"Jag ramlade ner från soffan när di ringde.." Suckade jag.
"Åh, tänkte du på din mamma igen?" Frågade hon oroat. Amber var den enda som kände till våran hemlighet eftersom hon själv kunde läsa tankar och känna av känslor. Jag tycker det var trevligt att jag och Katie inte var de ända i världen med krafter. När vi var små brukade mormor kalla oss tre för "The Charmed" eftersom vi var tre häxor och vi var faktiskt ganska starka tillsammans. Mormor kallade vår kraft för "The Power of three" ganska logiskt.

"Du känner mig." Sa jag igen och hon skrattade till.
"Ja det gör jag. Är ni klara för skolan?" Sa hon igen.
"Jag vet inte, jag tror Kissy duschar." Sa jag men precis då kom hon ner. Hon log brett mot mig och jag skrattade till.
"När man pratar om trollen.." Sa jag retandes precis då kände jag nåt varmt på mig. Katie hade värmt upp hela mig.
"Sluta!" Skrek jag och råkade tappa telefonen. Katie flinade stort men slutade. Jag grimaserade mot henne och hennes flin gick bort.
"Jaja, kom nu." Sa jag skarpt och det knackade till på dörren.
-
Sådär, första kapitlet! Hoppas det blir bra, nu ska Zahra skriva.
~Lovi

Kattie är en 17 årig tjej som är väldigt snäll som gillar att dansa och sin syster såklart hennes vänner kallar henne Kitty.Hon är inte bara snäll hon har en väldig hård atyttid hon kan vara snäll som en ängel men hon kan vara rätt tuff. Kitty vill bli en popstjärna när hon blir äldre men hon har en problem hon har magiska krafter hon kan kontrollera eld hon kan kontrollera allt som har med eld att göra hon kan bränna ner ett helt hus men Mel låter henne aldrig göra det hon har jo vatten! Ibland kan hon bli riktig trött på att ha krafter men det är så hon är!

Katies utseende är Barbara Palvin som ni ser! Snart kommer första kapitlet!  

~~Sara~~