Jag greppade oroligt om Katies hand så hon inte skulle försöka döda någon av vampyrerna. Då skulle vi definitivt inte få komma där ifrån. Hon blängde på mig men jag brydde mig inte, så länge jag höll i henne skulle hon inte värma upp sin kropp för då skulle jag bränna mig.
"Selena så detta är alltså de "Charmed Ones"?" Sa mannen och vände sig mot Selena som log stelt mot oss. Hon nickade sedan. Nu vände sig mannen mot oss och log ondskefullt mot oss igen.
"Ahh, Melody!" Utbrast han när han fick syn på mig jag backade förbryllat några steg.
"Vem är du?" Sa jag irriterat.
"Aro. Ni måste vara Melody." Sa han och kollade på mig med mörka ögon. Jag nickade och lyfte sakta på ögonbrynen.
"Ditt element är vatten, inte sant?" Sa han och log konstigt mot mig.
"Ja." Viskade jag lågt.
"Dig skulle jag behöva här på slottet, jag har inte någon med vatten element än." Sa han och stirrade tomt mot mig, fortfarande med det läskiga leendet.
"Men vilken tur att jag är här då, och jag antar att vi kommer behöva stanna ett tag då är det väll lika bra att jag vänjer mig vid dig." Fräste jag åt honom. Han backade några steg, det gjorde också Josh som stod bakom mig i skydd.
Katie kollade med blicken efter en utväg och signalerade till Amber.
"Du är visst en vass en, det är bra." Sa han långsamt sedan nickade han åt Selena och hon visade oss ut ur den stora salen.
Katie jag och Amber gick tätt intill varandra medan vi följde den långa mörka korridoren mot ett lika mörkt rum. Rummet bestod av en säng med röda lakan, stenväggar ett igenbommat fönster och några ljusstakar.
"Katie och Amber, detta blir erat rum." Sa Selena utan att göra en enda min. Katie och Amber kollade osäkert på mig.
"Men.." Började jag.
"Melody ditt rum ligger uppe i tornet." Sa Selena innan jag hann protestera drog hon iväg mig bort från mina systrar och min säkerhet. Det var kallt och mycket mörkare uppe i tornet, de fanns dock ett fönster som visade upp den mörka himlen med starkt lysande stjärnor. Det fanns en gammal spegel, lite gamla smycken och en borste. Ett vitt bord som spegeln stod på, och ett guld färgat skrin. Mitt i rummet stod en dubbelsäng med vita broderade lakan.
"Detta var din mors gamla rum, jag tror du kommer gilla det." Sa Selena och log snabbt innan hon försvann och stängde dörren efter sig. Jag satte mig ner med en duns på det matt klädda golvet och drog upp knäna till magen, sedan placerade jag mitt tunga huvud mitt på och började gråta. Detta var alldeles för mycket att ta in för mig. Tänk ifall jag aldrig skulle få känna smaken av mat, känna solens strålar mot min hud eller fotas i studion. Det skulle inte gå, nej jag kan inte bli en vampyr inte nu - aldrig!
---------------------------------------
Kortis kapitel, men fullt av spänning.. Typ.
~Lovi