Detta kapitlet kommer vara lite annorlunda eller ja speciellt, jag kommer nämligen skippa massa år. Så det är mer i framtiden och så liksom hur det kommer vara sen. Varför? - Det får ni reda på i kapitlet. Sedan kommer det komma en spin-off av denna novellen vilket menas att det kommer komma ungefär som en uppföljare men den kommer handla om Annabells liv och Lettys barn sedan också.. Hoppas ni gillar det! :)

-

______________________________________________________________________________________

Några månader senare - Bell föds. (1 år)

Jag la mig försiktigt ner på sjukhussängen medans doktorn och sjuksköterskorna började fixa med allt runt omkring. Det var nu det hände, nu skulle min vackra flicka komma till världen. Annabell James-Tomlinson, ja hon skulle ha båda våra efternamn. Vi tyckte att det skulle passa bäst så. 

Några sjuksköterskor hjälpte till med allting, en av dem la en blöt handduk på min panna. Doktorn började prata om att allt skulle gå bra, efter en stund så kommer jag inte ihåg nånting bara att jag höll min vackra flicka i min famn. Sedan hade jag somnat av utmattningen. Jag kände hur Louis läppar träffade min panna mjukt innan jag somnade.

Louis P.o.v

Jag kollade på Ariana medans hon låg där alldeles utamattad. Hon var så vacker, hennes armar låg vilandes på hennes mage och håret låg rakt och fint runt om den ena axeln. Jag följde hennes bröstkorg då jag såg den åka upp och ner sakta av andningarna. I min famn hade jag våran dotter - Annabell. Hon hade jätte lite ljusa hårstrån på huvudet och mörkbruna ögon som man sjunker i. Annabell gav ifrån sig ett litet skratt och greppade mitt pekfinger med sin lilla hand. Jag log mot henne och kramade om henne.

1 år senare - Bell är 2 år.

Arianas P.o.v

Jag lyfte upp Annabelle från sängen och höll henne i min famn en stund. Gungande sida, till sida och nynnade tyst på en melodi. Annabelle lekte med mitt långa hår medans hon trött gäspade med hela ansiktet. Jag fnittrade lite åt henne och hon fnittrade med mig. Hon kunde redan kommunicera med oss jätte bra, hon hade nästan lärt sig att gå också. Hon kunde inte prata i flytande meningar än, men flera ord kan hon.

"Mama, jag mat!" Sa Bell och pekade på sin mage. Jag log mot henne och bar henne ner till köket, där stod Letty och Harry och kysstes. Bell skrattade åt dom när vi kom in i köket, jag satte ner henne på golvet brevid Felix vår hund. Letty vände sig mot mig och log mot mig. 

"Hon växer upp så fort." Sa Letty och log mot Bell som satt på golvet och lekte med Felix.

"Ja, visst gör hon." Sa jag och började värma lite mat åt Annabell. 

Jag lyfte upp Bell och satte mig ner vid bordet framför maten, hon gapade stort åt skeden. Jag matade henne sedan ville hon göra det själv. Det gick ganska bra. 

14 år senare - Bell är 16.

Jag kollade på min vackra dotter när hon drog på sig sin nya jacka som vi köpt nyligen och de svarta palladiumen. Jag och Louis stod och höll om varandra i hallen. Annabelle ställde sig upp efter att ha knytit sina skor och greppade sin väska. Både jag och Louis log mot henne, hon log tillbaka med sitt vackra leende.

"Hejdå mamma och pappa, jag älskar er!" Sa hon och kramade oss båda två. 

"Hejdå älskling, ha det så kul i skolan." Sa Louis och släppte taget om henne.

"Har man någonsin kul i skolan pappa?" Skrattade hon. Louis skrattade till, det gjorde jag också.

Annabell var ute genom dörren och sprang iväg mot busshållsplatsen där bussen redan stod och väntade på henne och andra passangerare. Hon vinkade snabbt till oss innan hon satte sig i bussen och den körde iväg. Jag och Louis kramade om varandra, sedan kysstes vi och stod där i hallen och kollade efter vår dotter. 

Nutid - Annabell finns inte än.

Harry och Louis finns inte i Lettys & Arianas liv ännu, ingenting i de andra kapitlen finns än. Tjejerna är fortfarande varulvar. 
Jag ramlade ihop på golvet av den långa "framtidsvisionen". Letty kom fram springandes till mig och hjälpte mig upp.

"Vad hände Ari?" Sa hon oroligt och höll sin hand på min arm.

"Jag.. Jag såg precis hela våran framtid." Sa jag. Letty böjde på ögonbrynen och öppnade munnen i förvåning. 

__________________________________________________________________________________________________

Detta var sista kapitlet någonsin! - Nej jag skojar bara, det kommer en uppföljare om Annabelles och Lettys barns liv. Missa inte det. :) 

Kommentera.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Once Joshua made his way out of the room I threw myself onto my bed, burying my head in the pillow, as I had done moments earlier. This seemed to be the only way I could kind of disappear from my own mind. I wasn't sure what was going on, but it...

During the whole class I couldn't thing about anything else than the sign in my book, I catch Michael looking at me a few times as he was going to say something but he didn't. When the clock rang he jumped up from his seat next to me and almost r...

  I made my way into the first class, biology. I sat down at the back of the classroom, beside I now had Savannah. I let out a small sigh as I searched around the room, already getting bored. At the corner of my eyes I saw a guy, he was snapping h...

I woke up in my big king sized bed which was vine-red and very comfy, I opened my sleepy sea blue eyes as I scanned my big messy room. My room was full of books and pictures. The walls were a matching red and the ceiling was black. I loved the desig...

  I laid in my bed reading one of the many books stocked up beside my bed, I wasn't aware of what was happening around me. No I was in that world, the world where you don't have to worry about anything what so ever. I usually went I to that world,...