Både jag och Amber kollade oroligt på vår fina syster.
"Så.. Till vad är det?" Sa jag efter en stund. Katie såg ut att hon funderade lite sedan kollade hon ner på brygden.
"Alltså, jag måste nog ta allt från början." Sa hon och jag nickade. Sedan satte jag mig på en av de vita köksstolarna tillsammans med de andra. Amber satte otåligt upp sitt lockiga hår i en tofs.
"Är det bara jag eller minns ni något från igår kväll?" Började Katie och båda två skakade på huvudet. Hon nickade sedan fortsatte hon förklara om att hon vaknade på natten och mötte på en flicka som kallade sig vampyr.
"Så det finns vampyrer nu också?" Suckade jag. Jo vampyrer är väll ganska coola men de är väll isåfall farliga och sånt.
"Ja, och Selena som hon hette hade tre halsband till oss. Jag hittade mitt halsband under min kudde när jag vaknat." Sa Katie och höll upp ett halsband med en röd sten i mitten. Jag kände igen halsbandet från någonstans.
"OMG, mamma hade ju ett sånt halsband!" Ropade jag och började gå upp från min stol i riktningens mot mitt rum.
"Tror ni hon talat sanning?" Sa Amber när hon gick efter mig.
"Jag vet faktiskt inte, Ambie." Sa jag och gick in i mitt rum. Otåligt lyfte jag på min kudde, men inget fanns där. Va fan? Jag hörde Amber ropa på mig och Katie från gästrummet. När jag kom till rummet såg jag Amber stå med ett halsband i handen, den hade en vit sten. Konstigt, bara jag som inte hittat mitt halsband än.
"Amber, du hittade din." Sa Katie och kollade noggrant på den.
"Ta inte på er dem." Sa Amber.
"Varför inte?" Sa Katie.
"Det kan ju vara något farligt!" Sa hon igen.
"Det är ingen fara jag har ändå inte hittat min." Sa jag och började gå neråt.
"Ska vi inte fixa den där brygden nu då Katie?" Sa jag och Katie greppade min hand sedan gick vi ner. Jag stannade kvickt mitt i hallen när jag såg någon med blont hår och lång svart kappa. Hon vände sig om blixt snabbt och Katie klämde min hand.
Detta måste vart Selena eftersom hon hade kritvit hud och röda ögon. Sakta höll hon upp sin hand, i handen hade hon ett likadant halsband som de andra fått. Hon sträckte över det till mig och jag tog det lite osäkert. På detta halsbandet var det en svart kristall.
"Lycka till." Var det enda Selena sa innan hon försvann. Amber kom nerspringandes för trappan.
"Vad har jag missat?" Sa hon och kollade på oss. Jag och Katie kollade på varandra sedan började vi skratta hysteriskt.
"Vad menade Selena egentligen med 'Lycka till'?" Sa jag när vi lugnat ner oss. Det skulle vi få veta snart, plötsligt krossades ett fönster i vardagsrummet och in kom flera personer med svarta kläder in. Alla dem hade vit hud och röda ögon, fast inte sånna som Selenas. Selena värkade ändå snäll på något sätt.

Jag ruskade på huvudet. Ifall vår mamma var vampyr så var väll vi ändå en liten del vampyrer? Då kanske vi faktiskt var tvungna att följa med dem. Nu hade vi iallafall inget val, en kille greppade mina armar men innan han gjorde det hann jag se att det var Josh.
"Josh!?" Sa jag förvånat.
"Shh, jag ska hjälpa er." Viskade han i mitt öra. Det värmdes inombords av att höra hans vackra röst. Och hans starka armar runt mig..- Men vänta nu va, han var ju en vampyr!
-
Så inte så jätte långt kapitel men ska nog skriva ett till idag sen, hoppas det blev bra iallafall!
~Lovi

När jag var framme vid vår bruna trä dörr blev jag ännu mer förbannad på Mel hon skulle få! Jag öppnade dörren och slog igen den hårt efter mig det skramlade till lite.
"Försiktigt med dörren, detta huset är faktiskt gammalt." Skrek Mel. Som om jag bryr mig hon förstörde ju allt. Jag fnös åt henne.
"Jag var tvungen att starta regn, du svarade ju inte på mina sms eller när jag ringde!" Sa Mel argt.
"Men va fan, det var ju sol och jag fick energi av det!" Skrek jag tillbaks. Sen kände jag att min mobil började vibrerar och jag visste att det var Jake, han sa att han skulle ringa. Då kom Amber och avbröt vårt gräl.
"Har ni inte glömt något?" Sa hon upphetsat.
"Just det, jag hade en till anledning att du skulle komma hem." Sa Mel och flinade.
"Vad...?" Sa jag och lutade sig mot den vita trä väggen.
"Vinden är öppen." Sa Mel och började springa dit. Då hörde jag att åska började mullra utanför, det var för att Mel var upphetsad det är inte första gången. Jag och Amber stog bakom henne.
" Kom..." SaMel lågt och började gå in i den kalla vinden då började min mobil vibrera igen. Oh inte nu, jag skulle ta upp den och svara när jag fick en lätt slag på armen av Amber.
"Inte nu.." Viskade hon till mig och jag la tillbaka mobilen i fickan. Då såg vi Mel snubbla och hamna rakt på golvet. Jag var nära på att börja skratta men det var inte läge för det nu. Sen kollade Mel på en låda hon gick närmare och öppnade sakta locket. Jag såg inte var det var tills Melody tog upp en bok ur lådan vad var det för bok?
"Vad fan är det?" Sa jag nervöst. Melody ryckte på axlarna. Sen började hon läsa i boken.
"In this night and this hour, I call upon the ancient power, bring you're powers to we sisters three, we want the power, give us the power of three." Det var det sista jag mindes sen blev allt svart.

Jag vaknade mitt i natten av en viskning det var konstigt? Jag satte mig upp i min säng, sen såg jag en tjej typ nästan lika gammal som mig hon hade en lång svart rock, blont hår hon var väldigt vit jag hadealdrig sett nån så vit sen la jag märke till hennes ögon dom var röda som blod! Hon stog vid min säng och kollade på mig ett tag.
"Hej Katie." Sa hon lugnt. Hur visste hon vad jag heter?
"Vem är du och hur vet du vad jag heter?" Sa jag lite förvirrat.
"Du kommer inte ihåg ellerhur?" Sa hon. Vad är det hon pratar om?
"Kommer ihåg vad, vad fan snackar du om?" Sa jag lite argt.
"Du är Katie Jones dotter till Rosalie Jones den yngsta vampyren som vi hade i vår flock." Sa hon. Vad är det hon pratar om det började bli lite läskigt.
" Haha.. Skojar du? Min mamma är ingen vampyr. Okej?" Sa jag.
"Du och dina systrar var bara småbarn vad skulle ni komma ihåg?" Sa hon och nu lät hon allvarlig.
"Min mamma är ingen vampyr fattar du?" sa jag argt var fan va Amber och Mel?
"Jo det var hon och innan hon fick dig gav hon dem här till mig och ville att jag skulle ge dem till er." Sa hon och visade upp tre likadana halsband fast dom hade olika färger. De såg bekanta ut. Jag hade sett dem nånstans.
"Jag glömde sägavad jag heter Selena och är en vampyr och vi behöver nya starka vanpyrer och det ska vara ni tre Katie Jones, Melody Jones och såklart den sköna Amber Jones!" Sa hon mystisk. Hon kan fan dra åt helvete jag tänker inte bli en jävla vampyr och inte mina systrar heller.
"Du jag antar att du har ganska höga tankar för jag tänker inte bli nån jävla vampyr och du och dina vampyr vänner kan dra åt helvetet okej? Stick!" Sa jag argt sen började hon göra nåt som fick mig att ramla ner på golvet det gjorde så ont vad håller hon på med? Jag höll på att koka inombords och om jag gör det kommer hon brinna totalt. Jag tror att hon kände på det för att plötsligt var hon borta. Det kommer hända nåt jag måste göra nånting då kom jag ihåg mormors bok. På morgonen vaknade jag tidigt och gick till köket för att börja. Jag läste lite i boken och till slut hittade jag det jag letade efter. Sen hörde jag Melody och Amber komma in, jag kan inte säga nåt jag måste låtsas vara glad det är det enda jag kan göra just nu."Katie?" Sa Mel jag lyfte upp huvet och log mot dem.
"Godmorgon häx systrar!" Sa jag glatt och gick fram och kramade till dem.
"Vad håller du på med om jag får fråga?" Sa Amber. Vad ska jag säga nu?
"Jag gör en brygd." Sa jag stolt. Vad håller jag på med dem är mina systrar som måste veta allt!
"Till vad exakt?..." Frågade Melody och sen smällde det. Vi alla tre ramlade bakåt sen gick jag upp igen.
"Då var den klar!" Sa jag. Hoppas att den är klar för ärlig talat vet jag ingenting om brygder. Melody och Amber gick upp igen. Ambers lockiga går hade blivit lite rufsigt.
"Så.. Till vad gör du det till?" Frågade Mel.
-
Wow den var spännande antar jag eller? Vi får se vad som händer sen när Lovisa skriver!?
~~Sara~~

Jag knappade otåligt ett sms till Katie om att vinden var öppen och att hon var tvungen att komma hem direkt. Hon hade varit borta i ungefär 1 timme, utan att säga vart hon skulle. Nej nu hade jag fått nog. Jag sprang ner för den matt-klädda trappan och in i hallen. Sedan svingade jag upp dörren i farten och började åtkalla storm väder. Nu skulle hon minsann komma hem! Himlen mullrade till en gång, sedan en gång till och då kom en blixt. Kort där efter började det forsa ner vatten över hela landet.
"Sådär ja!" Sa jag stolt och log, sedan vände jag mig om och gick in igen. Efter ett tag hörde man dörren öppnas och bomma igen hårt, jag rusade upp ur den beige soffan. Där stod Katie alldeles urblöt!
"Försiktigt med dörren, detta huset är faktiskt gammalt." Skrek jag åt henne. Sur för att hon bara gått utan att säga vart hon skulle.
Hon fnös bara åt mig men jag struntade i det.
"Jag var tvungen att starta regn, du svarade ju inte på mina sms eller när jag ringde!"
"Men va fan, det var ju sol och jag fick energi av det!" Skrek hon tillbaks. Amber avbröt vårt gräl.
"Har ni inte glömt något?" Sa hon upphetsat.
"Just det, jag hade en till anledning att du skulle komma hem." Sa jag och flinade.
"Vad..?" Sa hon och lutade sig mot den vita trä väggen.
"Vinden är öppen." Sa jag och jag började springa dit. Åska började mullra utanför, det kunde hända när jag var upphetsad. Bakom mig stod nu Katie och Amber.
"Kom.." Sa jag lågt och började gå in mot den kalla vinden. Mina fötter trippade barfota runt i rummet. Det fanns egentligen inte så mycket intressant där inne utom massa gamla böcker, kläder, lampor, örter? Jo antagligen mormors gamla örter från när hon var häxa. Jag gick fram och skulle kolla ut genom ett av fönsterna men då snubblade jag på något. Jag landade med en duns på golvet och det yrde massa damm runt mig. Amber och Katie stannade upp och kollade förvånat på mig. Jag kollade ner mot en låda, dem jag snubblade på. Jag drog den närmare mig och öppnade sakta locket. I lådan var en gammal, gammal bok. Jag tog upp boken ur lådan och kollade snabbt på Amber och sen Katie. Sedan öppnade jag den, det stod massa trollformler i den. Om hur man besegrade en demon och massa sånt.
"Vafan är det där?" Sa Katie nervöst. Jag ryckte på axlarna och kom till en "To Gain Powers Spell" jag kollade igenom den. Sedan läste jag den högt.
"In this night and in this hour, I call upon the ancient power, bring your powers to we sisters three, we want the power, give us the power of three." Det var det sista jag sa innan jag inte mindes något mer.

Antagligen somnade jag för nästa morgon vaknade jag i min säng. Utan att veta riktigt vad som hände igår kväll eller hur jag hamnade i min säng. Jag ryckte på axlarna och hoppade ner från min säng. Jag tog på mig ett par jeans och ett vitt linne, sedan en vinröd hoodie.
Jag gick ner för trappan och möttes av Amber.
"Hej Amber!" Sa jag glatt.
"Hej Melody." Sa hon förvirrat.
"Vad är det?" Sa jag medans jag gick med henne till köket. Hon stirrade storögt in i köket och jag följde hennes blick. Där vid bänken stod Katie med en svart gryta, ur den kom det rök. Hon värkade inte märka oss.
"Katie?" Sa jag frågande hon lyfte på huvudet och log mot oss.
"Godmorgon häx systrar!" Sa hon glatt och gick fram till oss och kramade oss båda.
"Vad håller du på med om jag går fråga?" Sa Amber och lyfte på ögonbrynen medans hon drog sina fingrar igenom hennes mörka lockiga hår.
"Jo, jag gör en brygd." Sa hon stolt. Vi båda såg förvånade ut.
"Till vad exakt-.." Började jag men en smäll avbröt mig, vi alla tre ramlade bakåt för vi blev så förvånade.
"Då var den klar!" Sa Katie och gick upp igen.
-
Så spännande eller när dem hittade boken?
Nu ska Sara skriva.
~Lovi

Gott nytt år läsare! Hoppas ni haft en underbar kväll, kram Lovi! <3
#???????s??????r????

Heeej jag ska bara säga att Lovisa kommer inte skriva idag eftersom det är nyår och jag kan inte heller skriva nått! Och det var allt hoppas ni får ett bra nyår!

Puss o kram<3 ~~Sara~~

Vi alla satt i en lång tystnad tills Amber bröt tystnaden.
" Varför lämnade du mamma?" Charlie gjorde ett konstigt uttryck på ansiktet jag kolla på Mel och hon skulle nästa börja fnittra vad är det med henne? Flera personer runt omkring oss vände sig mot oss i Cafeterian. Det var riktigt pinsamt jag kollade runt lite och fick syn på en kille med blont hår och blåa ögon jag hade sett han tidigare han var så söt! Sen slutade jag kolla för det här var jo allvar jag märkte att Mel kollade åt ett annat håll jag kollade dit och hon kollade på en kille ganska söt faktis. Me nu skulle jag lyssna på Charlie och Mel med. Jag sparkade henne lätt på smalbenet med mina converse. " Ouch!" sa hon och blängde irriterat på mig, hon håll sitt ben under bordet och jag flinade åt henne och sen morrade hon åt mig!

Ja vi två kan "morra"som två vilda rovdjur när vi blev arga och det är ganska läskigt.
" Varför gjorde så för?" väste Mel bara så jag kunde höra hon ville inte väcka uppmärksamhet. Jag bara himlade med ögonen.
" Du stirrade på den där söta killen där, förresten han kollar på dig nu." Sa jag och log. Hon gav mig en arg blick men jag vet att hon inte är arg.
Hon sköt undan stolen och reste sig upp hon gick förbi den kille hon stirrade på och jag såg att han kollade på henne. Hon skulle nästan öppna dörren men jag värmde upp handtaget så hon brände sig och höll på ramla men tyvär ramlade hon inte en kille tog emot henne sen såg att det var han hon stirrade på. Jag var nära på att börja skratta ihjäl mig när jag märkte att den super söta killen med blont hår satt och stirrade på mig med vackra blåa ögon jag höll på ramla av min stol han var så snygg. Sen kom Mel tillbaka hon tog tag i min och Ambers händer och drog upp oss från stolerna.
" Ursäkta oss... Charlie, men vi måste gå." sa hon. Jag och Amber nickade instämmande. Sedan begav vi oss mot bilen. Jag gick ut sist och då såg jag att den super söta killen reste sig upp och komma mot mig jag kollade om Mel och Amber var där men det var dom inte dom gick fortfarande mot bilen som var i parkeringen lite längre bort.
" Hej jag heter Jake!" Sa han nervöst.
" Ehh.. Hej jag heter Katie!" Sa jag. Jag höll på dö.
" Kan jag få träffa dig nångång?" Sa han och nu såg han lite beskymrad ut.
" Eee... Okej varför inte." Sa jag och var så glad!
" Du kan få mitt nummer så ringer jag dig senare, om det är okej?" Sa han Ohh herregud han ville ha mitt nummer!
" Okej här skriv in ditt nr!" Jag gav min mobil till han och han skrev in sin nr och tog min efteråt.
" Jag måste gå nu!" sa jag och öppnade dörren och gick ut. Jag fick springa lite för att hinna ikapp tjejerna.
Jag sa ingenting till dem.
" Varför tog det så lång tid?" Fråga Amber.
" Nää det var inget jag skulle bara prata med Charlie." sa jag jag kollade åt Mel och hon sa ingenting fören vi kom in i bilen.
" Katie varför värmde du handtaget?" Jag kollade på henne förvånat men sen kom jag ihåg och började skratta högt!
" Just det du ramla ju, det var så roligt." Sa jag hon kollade surt på mig.
" Förlåt.." Sa jag lågt efter allt var hon ju min syster hon kunde har gjort sig illa.
" Amber du kanse ska hänga med hem? Vi kanse kan få några svar?" Sa Mel och jag nickade ivrigt.
" Visst jag har ändå inget att göra." sa Amber och svängde om vårt hus. När vi kom in så gick direkt till mitt rum och byte om för det började rengena ute och jag blev genomvåt. Jag höll på och byta om mina kläder när plötsligt började min mobil ringa.
" Hej det Katie!" Sa jag glatt!
" Heej det är Jake från cafeterian!" sa rösten i mobilen mitt hjärta började bulta så hårt att jag trodde att den skulle hoppa ut från bröstet.
" Jag undrar om du vill ses nu aså om en halvtimme kanse?" Sa han nervöst.
" Ja okej var ska jag komma?" Sa jag nervöst.
" Kom till Cafeterian sen åker vi till nån strand lite nedanför cafeterian."
" Ja okej jag kommer" Sa jag glatt
" Bra! Då ses vi snart då!"
" Aa hejdå." Sa jag.
" Hejdå" sa Jake. Ohh herregud jag kan inte tro det! Jag skyndade mig till mitt garderob och tog på mig min bikini och shorts. Sen kollade jag ute och det var mörkt och molnigt.Jag gick fram till mitt sminkbord och la på lite smink jag la vattenfast mascara till slut satte jag håret i ett snyggt hästsvans och tog min mobil och la den i min fina kasse. Sen kom jag på att jag inte kunde gå ut från dörren nedanför för Mel och Amber var där då kom jag på att i vinden finns det ett fönster och vid fönstret var det en trappa som gick ända ner till vår bakdörr där kunde inte dom se mig. Så jag tog mina saker och gick. När jag var framme vid Cafeterian stog Jake där helt perfekt och väntade.
" Heeej!" Sa jag glatt och kollade rakt in i hans fina blåa ögon.
" Heej, ska vi gå?" sa han och verkade rätt glad.
" Ja kom vi går." sa jag och inann vi skulle gå skrev jag ett meddelande till Mel och sa att jag var med en gammal kompis som jag inte hade träffat på länge. Jag ville inte att de skulle oroa sig. Mitt i vägen började det ösregna jag visste att det var Mel för alldeles nyss var det bara molnigt och sen direkt efter min sms började det regna. Åhh hon gör mig så arg!
" Åhh typiskt!" Sa Jake lite argt!
" Jag vet men jag måste hem nu!" Sa jag lite nervöst.
" Jag kan väll följa med dig så det inte händer nåt!" Sa Jake lite oroligt och nervöst.
" Nää det behövs inte jag tar ett taxi hem."
" Är du säker?" Sa han, jag vill att han ska komma men det går inte.
" Jaa gå nu vi blir genomvåta, ring mig senare!" Sa jag lite besviken
" Okej hejdå, jag ringer dig sen för att vara säker att du är hemma!"
" Okej hejdå!" sa jag och gick lite längre bort från cafeterian stog ett taxi jag fick småspringa så den inte skulle åka. Jag satte mig i taxin och var på väg hem. Jag kommer döda Mel när jag kommer hem tänkte jag för mig själv. Antar hon kommer veta det fören jag är där för att jag är säker att Amber läser mina tankar just nu.

Såå kapitel 6 är slut hoppas ni gillade det Kommentera gärna! Lovisa kommer skriva mer sen.

Vi alla satt i en lång tystnad tills Amber bröt tystnaden.
"Varför lämnade du mamma?" Charlie gjorde ett konstigt uttryck på ansiktet som fick mig att fnittra, flera personer runt omkring oss vände sig mot oss i Cafeterian.
Jag mötte mångas blickar men en av dem fastnade jag för. Det var en kille i min ålder, han hade bronsfärgat hår med mörka ögon. Han hade ett svagt leende på läpparna och jag höll på att ramla av stolen, han var nog den vackraste människa jag någonsin sätt. Amber var för upptagen med "pappa" för att läsa mina tankar men Katie märkte att jag kollade åt ett annat håll. Hon sparkade mig lätt på mitt smalben med hennes Converse.
"Ouch!" Sa jag och blängde irriterat på Katie, jag omfamnade lätt benet med min ena hand snabbt. Katie flinade belåtet och jag morrade surt åt henne.

Ja vi, jag och Katie kunde "morra" som ett rovdjur när vi var arga. Det skrämde visst folk, men vi är egentligen inte så farliga.

"Varför gjorde du så för?" Väste jag åt henne, bara hon kunde höra såklart. Hon himlade med ögonen.
"Du stirrade på den där söta killen, förresten han kollar på dig nu." Sa hon och log i slutet. Jag gav henne bara en arg blick men inuti mig höll jag på att spricka av glädje. Tänk ifall han gillade mig?
Jag tänkte min sista tanke innan jag behövde lite frisk luft. Jag sköt ut stolen och gick upp från den. Framför mig vid ett bord satt den söta killen tillsammans med hans kompisar, en av dem stirrade på Katie med blåa nyfikna ögon och blont hår. Killen som kollat på mig följde mig i ögonvrån när jag gick förbi deras bord. Precis när jag skulle öppna dörren var handtaget kokhett som om någon värmt upp det.. Katie!
Jag trillade bakåt av förvåningen, när mitt huvud skulle träffa den hårda marken så tog någon emot mig. Någon med muskulösa armar. Jag låg där i killens armar mitt på golvet i cafeterian och allas blickar var på oss. Amber såg generad ut, det var ju jag som skulle vara generad? Just det jag hon kan ju känna känslor.
"Är du okej?" Viskade killen i mitt öra. Jag nickade kort, förvånad för att säga något. Killen log mjukt mot mig.
"Jag heter Josh." Sa han när folks blickar inte brände in i oss längre. Jag log tacksamt mot honom.
"Jag heter Melody." Sa jag och kollade ner i golvet.
"Vilket vackert namn du har, nästan lika vackert som du." Sa han och jag rodnade ännu mer.
"Jag hoppas jag får se dig igen.. Melody." Sa han änglalikt. Jag höll på att tappa balansen igen men klarade mig och greppade en bordskant. Han greppade min hand och kysste den som en gentleman sedan sa vi hejdå och han lämnade mig. Jag småsprang fram till de andra i bordet jag greppade Katies och Ambers händer sedan drog jag upp dem ur stolarna.
"Ursäkta oss.. Charlie, men vi måste gå." Sa jag ursäktande och de andra nickade instämmande. Sedan begav vi oss mot bilen.
"Katie, varför värmde du handtaget!?" Var det första jag skrek när vi kom in i bilen. Hon kollade på mig förvånat sedan skrattade hon högt.
"Just det, det var ju så roligt när du ramla!" Skrattade hon men jag kollade bara surt på henne.
"Förlåt." Sa hon lågt efter skratten.
"Amber, du kanske ska hänga med hem? Vi kanske kan få några svar?" Sa jag och Katie nickade ivrigt.
"Visst. Jag har ändå inget att göra." Sa hon och svängde om mot vårt hus. Vi möttes av det rosa stora huset av trä och jag klev ur bilen. Flera solstrålar hade spruckit ur den molniga himlen och lyste upp vårt hus, speciellt den låsta vinden. Plötsligt kände jag en och annan droppe glida ner på mina bara armar. Jag log av det svala regnet mot min kropp.
"Kom igen Mel, du kommer bli genomvåt!" Ropade Amber från dörren och jag gick in.

Efter några timmar regnade det fortfarande oavbrutet ute - vilket jag älskade! Det var storm ute och TV reporter uppmanade alla att stanna inomhus. Jag satt i mitt rum i ett vitt linne, en vinröd hood tröja och mjukis shorts. Mitt hår var uppsatt i en slarvig tofs och sminket borttaget. Klockan var runt 12 tiden nu, jag satt med min iPhone och kollade på Instagram.

Jag kollade på skärmen, det stod att jag hade en by följare. Just nu hade jag 12k följare, eftersom jag jobbar deltid som modell gillar många mina bilder. Jag och Katie är modeller vi åker till studion varannan dag och fotar. Jag kollade på vem som följt mig, det stod "Josh Hale followed you" mitt hjärta tog ett skutt. Det var min Josh, Josh från fiket. Gud vad gulligt. Jag tryckte snabbt fram hans profil, han hade många snygga bilder på sig själv. Jag tryckte på "Follow" och knappen blev grön.

Plötsligt hörde jag ett knakande ljud, som om en dörr öppnades. Jag hoppade otåligt ner från min mjuka säng och trippade över golvet till hallen. Det fanns flera dörrar på övervåningen, ungefär 15 stycken så det skulle vara ganska svårt att veta vilken det var men jag chansade. Jag trippade längst upp på trappan. Som jag trodde vinddörren stod öppen?
-
Sådär, spännande i slutet? Lite romans iallafall. Kommentera!
~Lovi

Mel blickade mot mig och jag gick och öppnade dörren där ute stog Ambers röda bil jag öppnade dörren och satte mig i baksättet Mel satte sig i framsättet och Amber startade bilen vi åkte mot skolan jag satte på mig mina fina rosa glittriga hörlurar och höjde på volymen så jag inte kunde höra Amber och Mel prata om killar. Mitt i vägen stanade bilen och jag trodde att vi var framme så jag tog av hörlurarna och kollade upp men sen såg att vi inte var i skolan det stog en man mitt i vägen jag antar att han var 30 eller nåt  han kom fram till vår bil och knackade på fönster rutan Amber drog ner fönstret .

" Ursäkta att jag stör, men jag råkade se att det var ni. De förhäxade" Sa han lungt Vi alla ryggade bakåt av förvåning 

" Ursäkta?" Sa Mel osäkert 

"Ja ni är väll dem ? De tre systrarna?" Sa han igen men ett svagt leende. Jag tänkte vad i helvete är det han pratar om! Sen kollade vi alla tre konstigt på varandera då började mannens leende försvinna.

" Um...?" Sa Amber oförstående

"Vem är du?" Sa jag snabbt.

Mannen kollade förvånat på oss sen skratade han lite. 

" Det er jo jag eran pappa!" Sa han mellan skratten. Min hjärta stannade lite!

"Va vi alla tre är inte ens systerar" Sa Amber, hon lätt irriterad.

" Jodå det förklarar varför ni alla tre har krafter. Jag var tvungen att lämna er när ni var små , när er mor dog tog er mormor hand om dig Melody , och dig Katie. Men Amber var hos mig tills hon var fem." sa han. Vad är det han snackar om tänkte jag och jag visste att Amber vet vad jag tänker för hon kan jo läsa andras tankar. Sen kollade jag på Amber och Mel sen kunde vi inte kontrollera vår skratt så vi gapskratta.

" Du skojar va min pappa? vad du nu heter,  min pappa heter Charlie och han är död." Sa Amber och det var sant.

" Men jag heter Charlie och såvitt jag vet så lever jag fortfarande." Sa han och log mot oss jag började bli lite rädd vem är den här manenn och hur vet han om våra krafter.

" Oh herregud!" Sa Amber. Jag kollade på henne och undrade om vad det var hon mena sen kollade jag på Mel och hon viskade till mig och då nickade jag fundersamt.

" Men ska vi ta och åka till fiket här i stan?" Sa Charlie jag kollade fundersamt på Mel och Amber.

" Men..skolan då?" Sa jag och Mel samtidigt eftersom vi inte ville missa en dag med våra beundrarare.

" Jag ringer och tar ledigt för er. Men ifall ni vill." Sa Charlie och log mot oss.

" Okej det är ju onsdag idag. Kan vi ta resten av veckan ledigt tror du?" Sa Amber till Charlie och nickade glatt.

Charlie gick för att ringa vi  satt i bilen och väntade på han så länge vi väntade pratade vi lite med varann.

Sen kom Charlie från telefonsamtalet sen körde vi ner till fiket i stan. Jag beställe lite grön sallad med svartkaffe Mel beställde samma sak fast hon tog Latte eftersom det va middagstid. Amber därimot beställde potatissallad med kyckling i , friterade kyckling. Sen såg jag att Amber gav Mel en irriterad blick antar att Mel tänkte på nåt hon inte borde tänka på. Charlie var framme vid disken och väntade på maten. Så länge han var där pratade vi med varann.

" Hur kan han veta att vi har krafter?" Frågade Amber

" Det vet jag inte men en sak jag vet är att han är dum i huvet eller nåt som tror att vi är i systerar!" Sa jag

" Hahaha..Men det verkar som att han vet mycket om oss på nått viss!" Sa Mel. Men mer kunde hon inte säga för precis kom Charlie med vår mat. Pling Plong,,,! Hördes det på dörren jag vände mig om och fick se ett gäng killar dom var snygga sen fick jag syn på en kille med blont hår och vackra blåa ögon. Omg vad söt han är tänkte jag. Sen slog Amber till min axel och hon fattade nog vad jag tänkte på så hon kollade på mig och sen bordet. Hon menade att jag ska sluta kolla på killarne och lyssna istället.

Då var Kapitel 4 slut hoppas ni gillar det! Lovisa kommer skriva mer imon antar jag. Har det så roligt kram!  

~~Sara~~